Lena Peterson Engseth skriver i ett förord För det gröna gräsets skull: "Det här är en poesibok om gräs fylld av reflekterande iakttagelser och essentiella rader som alla på ett eller annat sätt kretsar kring gräs och gräsmarkens grönska.
Det mesta om gräs i poesin återger just grönska i olika stadier, skir och luftig, tät och ogenomtränglig eller tvinande och vissnande, ofta med ett begrundande djup därtill - filosofiskt och existentiellt. [...] Gräset bildar en scen på vilken små obetydligheter ofta utspelar sig i stora mått. Därifrån är det lätt att med gräsets gröna på näthinnan rikta sinnena mot oändlighet i tid och rum."
Bokens kapitelindelning "gynnar möjligheten att särskilt visa på något, samtidigt som den ger utrymme för reflektion. Ett spelrum skapas för egna och nya tankar hos läsaren."
De flesta citaten i Lena Peterson Engseths bok "GRÄSPOESI - I STRÅSKOG OCH TUVKRETS" är hämtade ur Harry Martinsons diktning och hon skriver om Harry Martinson: "Vår gräspoesi skulle vara väsentligt mer tuvtufsig och fjolårsbleknad utan hans penna. I denna samling samsas han med i runt tal 115 andra lyriker och författare. Deras ord välkomnar oss ut i oändlig gräsmark."
Språket är paradisgräs.
(Harry Martinson: Ur "Paradisdikter" i Dikter om ljus och mörker)
Lena Peterson Engseths genomgång av bokens kapitel bjuder gott stöd för läsningen:
Märkliga och oändliga - en mängd av vajande strån ger en kort introduktion dels till hur vi kan betrakta gräs med en poetisk aspekt, dels till vad som botaniskt sett innefattas i begreppet gräs.
Det märkligaste var kanske ändå gräsen, sädeslagens
fattiga kusiner, de hade enkelhetens sinnrikhet och
själ, och de sörjde inte för att de var anspråkslösa.
(Ivar Lo-Johansson: Ur Lyckan)
Oändliga är markens gräs, både de styva och de
slokande.
(Walt Whitman: Ur Leves of Grass)
Växtlighetens eget barn förmedlar både barns och vuxnas naiva och basala känslor kring och upplevelser av gräs genom i första hand lek och lättja.
då ligger jag här
på min lilla äng
och marken är en säng
och himlen är ett täcke
och gräset är en sjö
(Evert Taube: Ur Lille Johan i Liten Lyrikstund)
Det går ett barn genom gräset
Det växer för varje steg
(Sun Axelsson: Ur Sand)
Vi låg i gräset
och våra ögon insög åt anden
allt det sammansatta som är liv och Gud.
(Harry Martinson: Ur Vildbuketten)
I Gräskonsert och stråpromenad anammas ett småkryps- och insektsperspektiv vid gräsrotshorisont.
Präriesus i gräset
och ängsringsspinnarens larv
som i toppen på ett strå
pekar mot oändligheten.
(Nina Södergren: Ur Gulsparvens sju toner)
Runtom är sommar med högt gräs
och tumlande skalbaggar.
(Werner Aspenström: Ur Dödgrävaren och en fjäril)
Jag valde att sjunga om små ting,
om grässtrånas klättrande matroser
och lysmaskens koleld i tuvan
(Harry Martinson: Ur De tusen dikternas bok)
Kapitlet Gräsband och ängsrike - genom gräs tar oss till den prunkande delen av året.
Byväg och bortväg.
Hjulspårens dubbelkanaler
och gräsen en sträng
i dess mitt.
(Olle Svensson: Ur Skallgångshöst)
Hon går på vägen och sjunger
grässträngen.
(Katarina Frostenson: Ur Joner)
Från sidan solbelyst
blir gläntans mark ett guldgolv
och dess gräs en solfäll
(Harry Martinson: Ur Tuvor)
Färg, ljus, skiftningar talar för sig själva och talar till vårt öga.
på knä i sin gräsgröna kjol
(Anders Österling: Ur Hundra dikter)
Nuet ligger smultronrött
i gräset
(Ebba Lindqvist: Ur De fåvitska jungfrurna)
Naturskildraren är en konstnär som, på ett sådant sätt att
det verkar nytt, kan meddela de gamla enkla sanningarna
att gräset är grönt
(Harry Martinson: Ur Utsikt från en grästuva)
Regnpärlor och himladagg bjuder skimmer och nyvaknad, nytvättad värld.
Regndropparna i
det späda smaragdgröna gräset gnistrade
(Gunnar Ekelöf: Ur Sent på jorden)
Om morgnarna glimmade redan frostens stänk
som mjölkdroppar på grästopparna.
(Vilhelm Moberg: Ur Sista brevet till Sverige)
Gräsens oräknade mängder
reser sig, hälsar förtorkat
regnets oräknade mängd
(Harry Martinson: Ur Dikter om ljus och mörker)
I de tre kapitlen om våra årstider, Död grönska, bitsk vind, Cirkustält och grässäng samt Ordfrossa och grässkum, agerar växlingarna intensivt och effektfullt.
I gränslös snöyra
en liten sparv sig svingar
ett grått streck.
"icke så, icke så" skallra gräsens
tomma vippor i snön.
(Rabbe Enckell: Ur Fågelpoesi)
Gräs under snö: varken sömn eller väntan
(Ann Margret Dahlquist-Ljungberg: Ur Rapport om öar)
Våren har mycket att göra.
För det första: lyfta solen
högre upp, och för det andra
måla gräset grönt i hagen,
så att där blir skönt att vandra
(Britt G Hallqvist: Ur Gräset skrattar)
Sav stiger i knotiga grenar
och förvandlas i gräset
till en ängels mörklagda kontur
för de svartaste skuggorna
är sommarens
(Nina Burton: Ur Ett svar i 24 skärvor)
solen faller tyst
över ensliga strån
(Karin Boye: Ur För trädets skull)
De döda sova under sommargräsen.
Må döden sova. - Och må livet vaka.
[...[
En sommar blommar. Och en humla sjunger.
Må döden sova - under torv och glitter,
och livet vaka - ej i hets och hunger,
men som det vakar i ett fågelkvitter.
(Nils Ferlin: Ur Får jag lämna några blommor)
en trakt av rymden full av gröna krafter
av blomstersolar och av gräsplaneter
(Kerstin Anér: Ur Sommarrymd)
Man ser sommaren sammanvävd av gräs
och sammankvittrad av fåglar
(Harry Martinson: Ur Utsikt från en grästuva)
Nyttan av gräs speglas i Liens viskning.
Låt gräsen stå med blommor i sin grönska!
(Harriet Hjorth: Ur Blomstervandringar)
Förr en trädgård, nu förvildad. Stillastående brottsjöar av
ogräs, pagoder av ogräs, framvällande text, upanishader
av ogräs, en vikingaflotta av ogräs, drakhuvuden, lansar,
ett ogräsimperium!
(Tomar Tranströmer: Ur Det blå huset)
grönt svallar modet i dess gräsbröst,
i slängiga vågor det kastar sig mot kniven
(Harry Martinson: Ur Slåtter i Skillingtryck och Vildgåsresan)
Kapitlet Dofter låter oss stanna kvar i höskörd och på höskulle.
och gräset där var kryddat som timjan eller pors,
doften var på vissa ställen så stark att det
sved i näsborrarna.
(Karen Blixen: Ur Den afrikanska farmen)
Doft av gräs vars sötma söver,
svävar ännu i din dröm
(Johannes Edfelt: Ur "Gräset" i Ansikten)
Hur upplevde man inte ett fång nyslaget grönfoder
med alla dess dofter och safter
(Harry Martinson: Ur Utsikt från en grästuva)
I Ett strå bland sträva strån- inte bara gräs är samlad gräspoesi med nära anknytning till själen och dess stämningar.
gräset mig hälsar välkommen ur främmande land.
Mitt huvud jag lutar i gräset: nu äntligen hemma.
[...]
nu dricker jag makt ur det minsta och spädaste grässtrå
(Edith Södergran: Ur Hemkomst)
rym vårens valv, smek öknens träd
(dock är vi alla som ett gräs).
(Erik Lindegren: Ur Betraktelse)
Här susar i vart gräs den stora frågan
om meningen med alla arters liv
(Harry Martinson: Ur Dikter om ljus och mörker)
I kapitlet I gräs och av gräs - ljud och rörelse finns en intensitet. Gräset viskar, vinden viskar i gräset - att lyssna till detta tissel under och över jord, att ge akt på förändringar, kräver att vi själva stillnar och tystnar.
Himlen har landat
på ett grässtrå,
därför darrar det.
(Bo Setterlind: Ur Från hjärta till hjärta)
Med gräsets gröna drömmar ännu sjungande kring
mina fötter, med skogens djupa mörker ännu
drömmande i mina ögon mötte jag stadens stenöken
(Maria Wine: Ur Man har skjutit ett lejon)
Vinden letade i skogsgräset
och fann ett ord,
det lät som outsägligt liv.
(Harry Martinson: Ur De tusen dikternas bok)
I Samma gräs - kring ett nu och ett då sträcker vi ut mot oändligheten och bollar med tid, som om den verkligen fanns. Hur tidlösa gräsen än må vara binds tidsrelaterade ord till dess strån.
Torpstenarna under gräsets fosterhinna.
Jorden skyddar sina hus.
(Per Wästberg: Ur Raderingar)
En gång skall du vara en av dem som levat för längesen.
Jorden skall minnas dig så som den minns gräset och
skogarna,
det multnade lövet.
(Pär Lagerkvist: Ur Aftonland)
Bland starren lösas alla band
och vinden spelar på sitt rö.
Grön mossa ler åt tidens tand
och glömskan bärgar tidens hö.
(Harry Martinson: Ur Gräsen i Thule)
Kapitlet om kvällen avrundar, Skymningsflor
och mörkare mörker - mot natten. Låt oss lyssna till och ge akt på kvällens
tystnad.
Blott den som hör hur gräset gror
förstår de tysta orden
(Bo Bergman: Ur Kväll i markerna)
förstår de tysta orden
(Bo Bergman: Ur Kväll i markerna)
Jag väntar och väntar. Det är april,
en ljum och lyhörd natt i april,
då gräset växer och stjärnorna lyssna -
(Karin Boye: Ur Önskenatt)
en ljum och lyhörd natt i april,
då gräset växer och stjärnorna lyssna -
(Karin Boye: Ur Önskenatt)
Månen ruvar sitt silverskägg i almens krona
på sömngångarvingar seglar molnen förbi.
Tulpanernas klockor hänger spruckna mot gräset...
(Hjalmar Gullberg: Ur Födelsenatt)
på sömngångarvingar seglar molnen förbi.
Tulpanernas klockor hänger spruckna mot gräset...
(Hjalmar Gullberg: Ur Födelsenatt)
Fortsätt skina, åh du sommarens måne
Skin för grässtråna, för löven å catalpa och ek
Allt blir silver under dina strålar ikväll
(Carl Sandburg: Ur "Back Yard" i Chicago Poems)
Skin för grässtråna, för löven å catalpa och ek
Allt blir silver under dina strålar ikväll
(Carl Sandburg: Ur "Back Yard" i Chicago Poems)
Tyst gåtan speglas. Den spinner afton
i stillnad säv.
Här finns en skirhet som ingen märker
i gräsets väv.
(Harry Martinson: Ur Kväll i inlandet)
Lena Peterson Engseth skriver i kapitlet För det gröna gräsets skull: "Kanske kan vår syn på världen vidgas genom gräsens liv och kanske kan gräsen ge oss ögon för tillfällen vi lätt annars skulle förbise."
Detta får i överflöd läsaren av "GRÄSPOESI - I STRÅSKOG OCH TUVKRETS". Detta är ingen bok att sträckläsa. Det är en bok för meditation och stillhet, då livets högsta världen får komma till mötes. Textcitaten här vill enkelt visa till mängden av citat ur dikter, romaner och essäer, som Lena Peterson Engseth under ett par decenniers arbete, som en guldvaskare, funnit och nu ger vidare.
Varmt tack, Lena Peterson Engseth!
Boken kan nu beställas på tel 0471-10549
eller mejl lcpengseth@hotmail.com
ISBN 978-1-329-76713-3
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar