lördag 18 juli 2015

HARRY MARTINSON: Aniara "Skönast ibland sköna glimtar syns dock skymten av Karelen..."

Där gick gamle Väinämöinen
av och an på sina ägor.
In flög göken över gärdet,
såg det kvarlämnade trädet:
"Vad är meningen med björken,
som står där mitt i din åker?"

Gamle Väinämöinen sade:
"Jo den björken har jag sparat,
låtit stå för sig och växa,
för att du skall ha ett galträd,
där du kan ge hals på gökvis
låta kucku klinga...
Kväll och morgon må du gala,
gärna mitt på dagen också;
gal till mina markers lycka,
gal till mina skogars glädje,
gal för mina stränders välstånd
gal för nya goda skördar!"


Det Finska Nationaleposet Kalevala inleds med en myt om världens skapelse, och f.undervisningsministern i Finland Olli-Pekka Heinonen skriver i ett material om Kalevala för grundskolan, att "Kalevala är en didaktisk berättelse fylld av råd såväl för vardagslivet som t.ex för politiskt beslutsfattande. Eposet handlar om oss, om oss människor. [...] Kalevala förmedlar till oss värden och värderingar, som ligger bortom vår rationalism. Kalevala ger oss svar på frågan: Av vad ätt kan du väl vara?"


Torsten Kälvemark har i sin bok Vägen mellan öst och väst - Minnen, gränser, samband, ett kapitel "Skönast ibland sköna - om Karelen som gränslandskap", där han ur Harry Martinsons Aniara, citerar från Sång 72 Sång om Karelen


Men jag satt där tyst och tänkte på det härliga Karelen...



Kälvemark hänvisar direkt till kapitlet "Det jordiska paradiset" ur Johan Wrede: Sången om Aniara: "Han noterar att minnet av Karelen - berättarens hemvist i en tidigare och lyckligare existens - stiger fram i effektiv kontrast till Aniaras irrfärd i ett kallt universum. Martinson har upplevt finländsk dikt och kultur som naturnära, med livets ursprunglighet bevarad i sig."

Det är i den senare delen av Aniara som allvarstankarna om det förlorade paradiset Doris och dess sköna natur, särskilt starkt betonas och som i Aniara Sång 80 formas till en skapelsens lovsång, påminnande om den som finns i Det Finska Nationaleposet Kalevala. 

Harry Martinson-sällskapets vice. ordf. Johan Stenström har valt denna Sång 80 ur Aniara som sin "Månadens Martinson" för juli månad år 2007 och skrivit en personlig kommentar. För varje sommar - naturen, miljön och det existentiella samtalet - berikas vi stort av Aniaras Sommarpsalm med Johan Stenströms djuplodande kommentar! (Finns på vår hemsida!)

[...]


Men jag själv satt tyst och tänkte  det härliga Karelen,
där jag en gång hade levat, där jag dröjt en livstid över
vistats mer än tretti vintrar och i tjugonio somrar
innan jag  nytt fick pröva andra länder, andra öden
 min tröga själavandring.

Minnet kommer glimtvis åter. Här i rymden finns ej 
hinder,
alla tider stråla samman, och jag minns från skilda riken
skärvor från min långa vandring.


Skönast ibland sköna glimtar syns dock skymten av
Karelen,
som ett vattenglim bland träden, som ett ljusnat sommar-
vatten
i den juniljusa tiden  en kväll knappt hinner skymmas
förrn den träflöjtsklara göken ropar åt den ljuva Aino
att ta dimmans slöja med sig, stiga upp ur junivattnen
 emot den stigna röken, komma till den glada göken,
i det susande Karelen.

HARRY MARTINSON: Ur Aniara Sång 72

Rune Liljenrud


Inga kommentarer: