Karl Gerhard och Harry Martinson

I Harry Martinson-sällskapets årsbok "Till Harry från..." Dedikationer i Harry Martinsons bibliotek, finns ett uppslag med bilder av Karl Gerhards bokdedikation och memoarboken "Katt bland hermeliner"

Harry Martinson,
som jag tycker
så mycket
om
Vännen
Karl Gerhard
Dec. 1956

Paulina Helgeson har en informativ text om Karl Gerhard som spirituell revyman, satirisk och underhållande samt om Harry Martinson som det dystopiska rymdeposet Aniaras författare. Bådas böcker utkom samma år 1956. Svenska Akademien hedrade år 1961 Karl Gerhard med sitt näst finaste pris, Kungliga priset och år 1974 Harry Martinson med Nobelpris.  Inte minst är det i motstånd och satir mot nazismen, som Karl Gerhard och Harry Martinson möts.

Under en längre tid har Rikard Wolff på Stockholms Stadsteaters stora scen, mycket väl gestaltat Karl Gerhard och föreställningen fortsätter ännu; sista gången den 4 juni.

Ett tjugotal av Karl Gerhards kupletter finns med i föreställningen på Stockholms Stadsteater "Karl Gerhard", bl.a "Sånt får man inte säga", "Den ökända hästen från Troja" och "I skuggan av en stövel".

Föreställningen ger ett satiriskt rannsakande svep genom historien och till Karl Gerhards texter kan paralleller lätt finnas i Harry Martinsons diktning.

 
Paulina Helgeson skriver om olikheter hos Karl Gerhard och Harry Martinson, och avslutar ändå så: "Men jag tycker om tanken på att de båda männen, när de träffades, var betydligt mindre olika, och hade betydligt mer gemensamt än vad man skulle kunna tro".

[...]

Ty konst har adel
som evigt höjer
sig över tid och ras.
För knektars tadel
hon sig ej böjer.
Ande och extas
kan landsförvisas men ej dödas;
Europa mistat sitt förstånd.
Steget mot kultur
tas när vi går ur
skuggan ifrån Babylon.

KARL GERHARD: Ur I skuggan av en stövel

[...]

Förmörkelsen uppfyllde många själar,
med brusten verklighet de gick omkring
i salarna och frågade varandra
om vägen hem, om fjärran kända ting.
De skockades kring lamporna som malar
om hösten gör i Doris fjärran dalar.

HARRY MARTINSON: Ur Aniara / Sång 97

Rune Liljenrud