JONAS GREN
"I dialog med Harry Martinson"
Professorn i litteraturvetenskap vid Lunds universitet Johan Stenström, Harry Martinson-sällskapets vice ordförande, presenterar årets vinnare i Harry Martinson-sällskapets skrivartävling med deltagare från skrivarutbildningar "I dialog med Harry Martinson". Jurymedlemmarna Paulina Helgeson och Semir Susic samtalar med pristagarna - På bilden vid Johan Stenströms sida Jonas Gren, Maja Tinnerwall och Annika Rydberg
Jonas Gren erhåller 3:e priset 10 000 kr
jämte ett diplom som bevis på sin värdighet
JONAS GREN
"I dialog med Harry Martinson"
Bromberg Bokförlags poesiserie BLÅ BLIXT
Jonas Gren medverka i Mot denna sol med
AVFÖRTROLLNINGEN AV VÄRLDEN
Bromberg Bokförlags poesiserie BLÅ BLIXT har hittills
utkommit med två volymer, vari Jonas Gren medverkar i den andra MOT DENNA SOL,
som utkom i januari 2013.
Några rader ur Edith Södergrans dikt Blixten ur
diktsamlingen Framtidens skugga, 1920 har gett namn åt poesiserien, som
utkom med sin första volym HALLON OCH BENSIN i januari 2012:
Blixt som höljer dig i moln
blå blixt, den jag ser,
när skall du bryta fram?
Blixt, du välsignade,
åskladdade, befruktande, renande,
jag väntar utmattad på dig. (Edith Södergran)
I litteraturen kan det gamla kasta ett sken
över nuet, och det nya kan svara det gamla, menar Brombergs och detta gäller
för det som Jonas Gren skriver, vari finns mycket av civilisationskritik,
påminnande om Harry Martinsons diktsamling VAGNEN, 1960. Jonas Grens bidrag har
titeln AVFÖRTROLLNINGEN AV VÄRLDEN och inleds med
Weber
beskrev hur floret av själ kring tingen drogs bort
kvar var
en uppstyckad
uppsättning
ordningens redskap
nu skulle
skogen brukas
och haven
brukas
för att få
fart på tingen
[…]
ett
armbandsur smälter in i ljungen
[…]
äter
gourmétmat som med skinn
av
orättfärdighet befolkar välfärden
[…]
i
jorden luften på marken
allvarliga
konferenser
om
allvarets framtid
[…]
Jonas Gren, med utbildning vid Nordens
författarskola Biskops Arnö och som nu läser en masterutbildning i social-ekologiska system vid
Stockholm Resilience Center, är en av de tre
pristagarna år 2014 i Harry Martinson-sällskapets skrivartävling I
dialog med Harry Martinson. Han anknöt vid mottagandet av sitt pris
den 3 maj på Jämshögs folkhögskola till Nina Björk, som i sitt författarskap
analyserar den teknologiska framväxten och hur varje tid har sin dröm om Lyckliga
i alla sina dagar. Jonas Gren påtalar ”alla de här sakerna, då behöver vi
någon som tillverkar dem och så behövs resurser…”
för att ha
råd med tingen
som någon
annan skapat
för att
nån annan skapat
en ordning
för bruk av tingen
en ordning
för sätt för tingen
att vara
på plats bland tingen
och för att
befrämja tingen
betingades
allt av tingen
[…]
Jonas Gren
utkommer - på Tidskriften 10TALs bokförlag för poesi, essä och prosa - denna vår med diktsamlingen LANTMÄTERIET , som han läste
ur, när han mottog sitt pris i samband med Harry Martinson-sällskapets
årshögtid 2014 på Jämshögs folkhögskola.
Harry
Martinson skriver ganska mycket om kartor. I Utsikt från en grästuva,
1963 finns ett kapitel Kartan som konstverk, som inleds med ”Kartan är
en grafisk askunge som med det snaraste bör få komma med bland de andra på den
bal där de sköna konsterna prisas”. Martinson ger en fascinerande beskrivning
av utvecklingen av kartor.
”Men betraktar man kartorna sådana de ritats genom
tiderna får man en skrämmande bild av hur den forskande och upptäckande
människan försummades och förtrycktes i fjorton hundra år, till förmån för en
mytisk och vidskeplig syn på världen. Mellan Ptolemaios karta från andra
århundradet e.Kr. och de första någorlunda riktiga forskarkartorna, härskar på
kartgeografiens område bara mörker, fräckhet, dumhet och förfall”.
Jonas Gren
anknöt till hur Harry Martinson nämner de medeltida kartorna som en bild av den
totala fördumningen som pågick under medeltiden. Kartorna vittnar om en
världsbild som var helt ointresserad av vetenskapliga fakta och förnuft.
(Ljusårs avstånd från våra dagars positionsbestämd webbläsning!)
Carta Marina av den katolske biskopen Olaus Magnus från år 1539;
den tidigaste någorlunda korrekta kartan över Norden
Jonas Grens kommande diktsamling LANTMÄTERIET, har på omslaget en mycket gammal och vacker kartbild. (Carta Marina av den katolske biskopen Olaus Magnus från 1539; den tidigaste någorlunda korrekta kartan över Norden). Hans ingång till kartor är sådan att han i sin diktning använt dem som en bild för det teknologiska maskinsamhällets framsteg. På gamla kartors indexlista kanske finns fem à sex olika ting, men tittar man t.ex. på en karta över Katrineholm, så finns där massor av bilder och begrepp för den teknologiska framväxten och för alla de här sakerna behövs någon som tillverkar dem och så behöver de resurs.
Jonas Gren försöker i sin diktning måla upp olika kartbilder av motorvägar, höghus, cigarettändare, använder alltså olika ting som finns där ute. Konstiga kartor som jämför exempelvis motorvägar med svampar, albatrosser med cigarettändare – försöker hitta gemensamma nämnare hos de här två tingen för att få processerna som egentligen kan ses motsatta, den ena är biologisk och den andra civilisatorisk – hittar väldigt många likheter mellan motorvägssystemet och svampmycelet, som liksom tar över mer och mer av markerna.
I diktsamlingen LANTMÄTERIET framträder ett jag, en lantmätare som rör sig mellan de här två processerna, civilisationen och ekologin. Vid ett samtal i samband med prisutdelningen, mellan Jonas Gren och från Harry Martinson-sällskapets prisjury Semir Susic och Paulina Helgeson, menar Susic att naturen blir berättelse och man anar en sorts vantrivsel hos diktjaget, som på något sätt vill vara en del av berättelsen, naturens berättelse, men ändå inte riktigt når fram. Några uttryck återkommer som är ganska våldsamma, som exempelvis ”vränga skinn över skallen”. Det finns punkter av nästan aggressivitet, nästan vantrivsel och Jonas Gren håller med om att det finns en sådan rent biografisk för egen del.
Han hade arbetat på kontor många år och vantrivdes med det, att sitta inne framför en dator. ”Jag började röra mig mer och mer ute i landskapen och när man vill beskriva någon slags vilja att sammansmälta med något större sammanhang, så ligger en väldig begränsning bara i det att försöka sätta ord på det att vi är del av ett större ekologiskt sammanhang, är ju en brist. Orden ingår där men så fort man försöker skriva så upprättar man också en distans och många av mina skrivupplevelser var en frustration, eller en känsla som jag försökte sätta och improvisera kring och se vilka ord som kom fram. Det är inte en exakt kartläggning av ett tillstånd utan mera ord som konsekvens av en slags känsla. Där var liksom känslan av att vränga ut och in på sitt skinn, som vittnar om någonting.”
Paulina Helgeson får när hon läser Jonas Grens dikter, en bild av att det är Harry Martinson som naturskildrare som är Jonas Grens Martinson och hon frågor om det stämmer. Jonas Gren håller med, men ändå inte bara detta. Han har gjort en liten förteckning över det Martinson talar om, stämningar går att applicera, stämningar av vilket tillstånd som helst. Martinson talar väldigt mycket om buller, buller tar sig in i stämningen av att vara i naturen, och därför tänker sig Jonas Gren detta att stå vid en motorväg också som en naturskildring, att ta det vidare men inte göra den där uppdelningen mellan natur och kultur. Det finns väldigt mycket av Martinsons civilisationskritik och även hans personporträtt med i min syn på vad naturskildring är, avslutar Jonas Gren samtalet.
ett vrål av val från trädets
djup hur
floderna i hjärnan
bryter fram
jag går i vitsippor
och sjunger
[…]
lämnad i
vindens
rannsakan
[…]
jag har
och längtar
efter
ingenting och
allt
[…]
~~~
Tack Jonas Gren
Gratulerar!
Rune Liljenrud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar