måndag 30 november 2009

"Livet gjorde mycket för att svika Er, men ni svek inte livet"












Skåneleden passerar idag Rävatorpet i Nyteboda. År 1906 gifte sig Karl Persson, bördig från torpet, med Amanda Carlsson från Brokamåla vid sjön Halen. Makarna övertog Rävatorpet, där sedan tre döttrar föddes och växte upp: Elin 1907, Lydia 1908 och yngsta dottern Helga 1910, som nu fått en värdefull bok sig tillägnad av sonen Agne Lindberg, tillsammans med författaren Arne Högberg Helga från Nyteboda - Hur skulle livet bli för torparflickan i det göingska gränslandet? En imponerande källforskning ligger bakom tillkomsten av denna innehållsrika och belärande bok, som för oss ända tillbaka till salpetersjuderistaten och snapphanarna.

Huset Snappetorp är Harry Martinsons och hans sex syskons födelseplats. Utöver bostaden, hade föräldrarna, Betty och Martin Olofsson, som gift sig 1895, här även sin lanthandel. De sju barn, som föddes under föräldrarnas femtonåriga liv tillsammans var Edith Regina 1896, Clara Eugenia 1897, Blenda Elvira 1899, Ragnhild Aurora 1900, Harry Edmund 1904, Lilly Viola 1905 och Mimmi Gunborg 1909.

Cirka 400 meter väster om Rävatorpet, tätt intill landsvägen och sjön Immeln, ligger huset Snappetorp. Husens ensliga plats gjorde att besökare utifrån kom sällan, och kontakterna mellan dem som bodde i husen var viktiga. Inte minst var det Betty från Snappetorp och Amanda från Rävatorpet i Nyteboda, som i god vänskap stöttade varandra och familjerna under många år.

Amanda sydde kläder till bl a familjen Olofssons döttrar och son, står att läsa i boken Helga från Nyteboda. I Nässlorna blomma beskriver Harry Martinson vad som hände efter faderns död, om hur sömmerskan köpte tre packor svart tyg. Fem meter svart kräpp. Svart satäng och knappar som liknade kol. Regnet fortfor. En dag tog modern barnen med sig under husets fem paraplyer. De gick bygatan upp. Sömmerskan log en välkomst. Parallellerna till Harry Martinsons Nässlorna blomma är många.

Harry och Helga har gått i samma skola i Näbbeboda och de har haft samme lärare, den högt uppskattade Karl Johan Staaf. I Näbbeboda Akademi, som vi gärna kallar skolan där Staaf verkade så mycket gott för barnen, avslutades den 15 november i år firandet av Harry Martinson-sällskapet 25 år. I boken Helga från Nyteboda nämns om vad Harrys syster Lilly berättat om läraren Staaf. (Stav i Nässlorna blomma). "Vi frös och hade inga ordentliga skor. Då fick vi sätta oss vid kaminen och tina upp. Under skoldagen fick Harry och jag komma in till Staaf. Vi fick äta där ibland och jag fick spela på hans orgel."

År 1910, ett tragiskt årtal för dem som haft Snappetorp till sitt hem, summeras på ett inkännande sätt, i ett särskilt kapitel i boken Helga från Nyteboda: "Livet gjorde mycket för att svika Er, men ni svek inte livet". Så formulerade sig Sigfrid Siwertz när han hälsade Harry Martinson välkommen in i Svenska Akademien på stol 15 år 1949, i år för 60 år sedan.


År 2002 dog Helga efter ett strävsamt liv, 92 år gammal. Boken om henne och den bygd hon levde i, är ett livsdokument och en kulturskildring, som starkt stämmer till eftertanke, respekt och vördnad. "Vi möts i en bättre och lyckligare värld. Nu när jag flyttar hem, så blir allt här glömt, all kamp och all glädje...". "Nej, så blir det inte, mor. Tvärtom. Vi kommer att minnas dig med oändlig tacksamhet..."

Så slutar boken Helga från Nyteboda. Ett stort, unikt människoöde, som här ses i större sammanhang än bara det egna, ett livsverk som berikar den blekingska, rika kulturbygden - så som bokens avsikt anges i förordet "fånga och skildra händelser som påverkat människors vardag och helg, lycka och olycka, glädje och sorg - tillstånd som är gemensamma för alla generationers liv och som formar vår stund här på jorden."

Tack, Agne Lindberg och Arne Högberg med flera goda medhjälpare, bl a Berit Aronsson som släktforskat, för boken Helga från Nyteboda - Hur skulle livet bli för torparflickan i det göingska gränslandet?

Även om namnet inte är med på minnesstenen vid Jämshögs kyrka, så är det inneslutet i minnesorden där:

DERAS SÅDD - VÅR SKÖRD

Nära Jämshögs kyrka finns en stenskulptur HYLLNING TILL HARRY MARTINSON med inskriptionen "Det spensligas bestämdhet / är inte mindre än ekens". Detta är ett Harry Martinson-citat, hämtat från dikten Duvkullorna ur diktsamlingen PASSAD (1945)

När jag läser boken Helga från Nyteboda - Hur skulle livet bli för torparflickan i det göingska gränslandet? aktualiseras några tankar ur Harry Hartinsons PASSAD: Li Kan talar under trädet

"En del stirra sig blinda på de mänskliga möjligheterna och fördömer bristerna. Andra fördöma bristerna utan att se möjligheterna. Men bristerna och möjligheterna stå i förhållande till varandra som grodden och marken. Grodden växer upp till en ek eller till ett strå, beroende på vilken av möjligheternas vägar dess art valt. Men strået är inte bristfälligt därför att det längre bort växer en ek. Strået fyller sitt mått och att det inte uppträder som vore det en ek är en förtjänst, inte en brist."

Ännu ett Harry Martinson-citat, som många läsande skolbarn efter Harry och Helga känt igen sig i, tagit till sig och hämtat tröst ur - Lilla handen i min hand

Inget skrämmande i berget, mitt barn.
Inget skrämmande i skuggorna omkring oss.
Inget skrämmande i enarna, som hasta efter oss.
Det är bara natten, inget skrämmande.
Lilla handen i min hand.
Det blir så, när det blir natt, barn.


HARRY MARTINSON: Ur Folkskolans läsebeok. Sjunde klassen, 1941


Tag och läs!

Rune Liljenrud


ISBN 978-91-633-5502-8

Beställning och distribution:
Agne Lindberg 0435-15064

HOLJE BOK, Olofström
070-5627639

Inga kommentarer: